och vart kan de vara någonstans? det var så länge sedan jag tittade sist, mindes sist. minns alltid de dåliga sakerna, aldrig de bra. det är synd. väldigt synd.
och hittar dem i garderoben, under gamla skolböcker, massor av kort, i högar för att jag aldrig har ro nog till att sätta in dem fint i pärmar.
och det är jag, leendes utan framtänder, sittandes på parkettgolv i gul tröja och lugg, med en hund under armen. jag ser glad ut. det är jag på skogsutflykt med skolan i pagefrisyr med lugg, jeansjacka och timberlandkängor. det är kort på svanar i sjön, barnkalas, min mamma, ung och vacker i baddräkt och njutandes av livet.
det är länge sedan jag såg henne sådan där. jag minns inte riktigt när.
och det är segelbåten, man ser vågorna som inombordaren orsakar, sådana där blå kuddar med vita kanter på, det är syster hållandes min hand i danmark, på grenen. sanden är alldeles slät och vattnet likaså. det är jag i min favoritklänning, röd och vitrutig med stora rosetter på fållen, med en midsommarkrans på huvudet.
det är pappa på bron i stockholm, med mig i handen. han ser fin ut, jag vet att han tycker om att se fin ut, i beige byxor med pressveck, skjorta och gkss-pullover. jag har en liten ryggsäck och ser ut att vara på väg bort, medan han stretar emot.
det är jag i stor rödblond hårman med lugg, klappandes en kanin som är ungefär lika stor som mig, jag spelar piano, är lucia, springer på bryggor, låter vinden leka i mitt hår.
det är dagis, tjocka kinder, lekis och pärlplattor, baddräkter och rufsigt hår.
det är syster i randiga tröjor, snögrottor, hundvalpar och diadem,
och allt ser så enkelt ut.
och det är konstigt att det kan vara så missvisande.
som om allt det dåliga stannade hos mig, medan kameran fick det fina.
jag tror att jag ska sätta in dem i ett album.
lördag, maj 26, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar