torsdag, april 19, 2007

and the road finally gave me back, but i don't think i'll unpack, 'cause i'm not sure if i live here anymore

och hon ringer, säger att hon har bokat resväg och hotell för oss tre,
säger att hon behöver komma iväg några dagar,
och hon har inte en idé om hur mycket jag vet vad hon menar.

och på något sätt hoppas jag lite att solen ska lysa lite starkare,
musiken smeka lite mjukare,
maten smaka lite godare,
och att vinet ska vara lite rödare,
där,
men jag vet att det är okej,
för det är inte här.

och om jag har tur stryker deras fingrar,
lite mer lugnande.

1 kommentar:

eija sa...

hej fia
hur mår vi?

och vad gör man när man inte mår dåligt? det känns.. dämpat. tomt.
jag kan inte hantera det. det. vad det nu är. och spelar det roll? kommer det inte ändå altid vända tillbaka?
måste man inte alltid må lite dåligt? lagom är inte för mig. inte heller bra. djupt nere och högt uppe känns säkert. men alla dessa mellanlägen. denna gråskala.

tänk så är de dem som är livet
eller större delen av det
tänk så är det i dem man ska beartbeta sänkorna och höjderna

men jag
längtar alltid därifrån