och jag drar fram en köksstol till fönstret, sätter mig med ansiktet utåt, låter februarisolen smeka mina kinder.
låter solen värma upp, släpper in, hoppas kanske att solen ska tända eld på någonting,
vad som helst,
och solen gör allting så ljust, lätt, ledigt, varmt,
dyrkar den där, då, glömmer bort tiden, låter mig vaggas till någon slags sömn,
och sedan vaknar jag upp, rodnande, varm och lugn,
och det hela påminner om någonting.
fredag, februari 09, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag föll för den direkt. ska lyssna på den andra också. har i princip missat alla deras låtar.
februarisolen ja. stod och tittade rakt in i den idag. det var smällkallt och hela kroppen rös av kylan, men inte ansiktet. det är lätt att glömma att man solljus är viktigt.
Skicka en kommentar