the snow, in waves you'll never know, through this ever-changing midnight, just let it go

och den som har sagt att julen är en högtid som för människor samman, den har inte sett någonting. men det är bara en till sak som inte rör mig längre, precis som han.
det är inte det att det inte finns där, att jag inte bryr mig, det är bara det att jag har valt att inte öppna just de skokartongerna, vet precis vart jag har lagt dem, de är märkta och och jag har till och med målat en liten varningssymbol på dem, för det tog ett tag, men till slut lärde jag mig vad som behövdes göras.

och jag mötte hans föräldrar, de var väl på julpromenad, men jag bad dem inte att hälsa, frågade inte ens om han var hemma nu, tänkte att det inte var värt att veta, inte idag.

så jag öppnar de där julklapparna, från whyred, clean, chantal & sud, jag ler lite, säger tack och sedan lägger jag in dem på den där sängen och efter en minut är de borta ur minnet. och jag minns förr, när julklappsöppningen var skratt och förväntan, minns hur hela kvällen, veckan gick åt de där nya sakerna som numera bara blir en galge till i garderoben.

och du kan se hur spända allas leenden är, men efter ett tag inser man att de bara är vana. systers pojkväns blick går från ansikte till ansikte, jag ser hur han nästan trycks mot mattan av rädsla för ännu en jul här.

men vi har alla lärt oss sätta varningssymboler på våra skokartonger nu,
och almanackan ger oss ännu en present dagen till ära; den längsta tid till nästa jul vi någonsin kommer att ha.