Jens Lekman - new song - Göteborgskalaset 2005

och vi var på väg hit den kvällen.

jag stod med några vänner, skrattade på stan, låtsades vara där men egentligen var jag långt borta, väntade.

och sedann, ett par armar runt min midja, en kyss på min kind och jag var där helt plötsligt, och jag log.

vi sade farväl till de andra, det var fortfarande ljust ute, det var augusti, solen slocknar inte då, och vi hade inte heller slocknat än.

vi gick längs västra, mot snabben, dina fingrar slöt sig runt mina och livet var sommar, sol, skönhet, du, jag och jens var tanken, men mina skor gick sönder, och vi missade snabben och du vände dig mot mig och jag tänkte att jag inte behöver jens ikväll, behöver ingenting annat än det jag har, för du är här.

så vi vandrade gatorna upp och ner, och mina fötter var lika barfota, sårbara för glassplittret på gatorna som mitt hjärta var för dina ord, men då var jag inte rädd för varken det ena eller andra,
nej, vi bara satte oss vid vallgraven, såg på de vackra människorna och sedan drog vi vidare. du ville att vi skulle kyssas i toppen av pariserhjulet, men de stängde precis när vi kom fram, och det skulle känts onödigt om det inte vore för vaktens blick på oss, för vi såg båda två hur han log mot oss, för vi var älskande i sommarnatten.
som i en saga.

så vi svängde in på en kiosk, satte oss på vagnen, jag fyllde hörlurarna med jens istället.

och sedan, ett par armar runt min midja och en kyss på min kind.

och mina barfota fötter vandrade på moln.