decorations of red on a green christmas tree, won't mean a thing dear if you're not here with me

och jag går ner för gatan, de har redan satt upp ljusen i träden och jag har nog inte ens märkt det förrän nu.
och är det verkligen den tiden på året nu, redan?

och jag minns förra året, var det verkligen den här tiden på året, redan då?
var det verkligen ett år sedan, ett till?

och jag gick här då också, jag gick här och i fantasin var det med dig, men verkligheten verkar aldrig riktigt stämma, så jag antar att det var någon annan som höll om mig.
och jag vände mig om och såg mot isbanan, ville ingenting hellre än att åka där med dig, som i en sådan där film som jag alltid har hatat.
men allting, vad som helst, var kärlek, så länge jag var med dig.
det var verkligen det. egentligen.

och jag hinner inte med tiden längre, den rinner ner för min kind precis så som regndroppar, som borde vara snöflingor, rinner ner för min kind, precis så som jag rinner ner för gatan.

och jag kanske är en idiot. det är mycket möjligt.
och jag skulle nog kunna acceptera det.
innebär det att jag kan slösa bort mitt liv på dig?
kan jag acceptera det?
jag är nog för rädd för att jag inte skulle kunna det.
så jag laddar min pistol, skjuter tanken i benet och lämnar den blödandes någonstans där inne.

och snart kommer blodet svämma över, rinna ut genom mina ögon.
jag längtar nästan.