och så fort jag skickat iväg sms till honom så loggar han in på msn, A lilla A.
jag klänger mig fast vid honom utan att det märks, han får vara min räddare, den som håller mig kvar uppe på jorden när jag helst av allt vill sjunka ner under.
och ibland när han har jeans och vit t-shirt så ler jag lite extra mot honom (för det finns inget snyggare på en kille än jeans och vit t-shirt) och ibland när han sitter nära så slänger jag upp mina ben i knät på honom, för även om han kanske ser på mig med ögon som jag inte förtjänar så vet jag att han har lärt sig och att han längst inne vet.
jag vet att det inte gör något att jag inte släpper honom längst in.
så jag kan slappna av, med benen i hans knä och med hans leende i mina ögon.
och när jag går så vet jag att jag kanske borde stanna. men jag vet också att han vet att jag inte kommer göra det.
kanske gör det mig oförtjänt av honom, men han finns där fortfarande och jag är väl lite glad för det.
glad för att det finns någon som inte kräver någonting.
måndag, augusti 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hur kan man släppa in någon, allra där längst inne, utan att vara så jävla rädd för hur det ska gå? man blottar hela själva jaget.
du verkar ha koll på dig själv och ditt hjärta, jag har så svårt att styra det. det är imponerande att kunna ha distans. känns som att jag lägger fram hjärtat för honom att stampa på. bara för att jag inte kan låta bli. ändå fasar jag för när det krossas.
Skicka en kommentar