samtal utan ord, bara artighetsfraser, jag kan inte prata, inte med dig, inte nu, måste fokusera på att inte bryta ner mig själv inifrån, måste fokusera på att inte förmultna och bli ett med jorden under mig.
du ler, ser med dina blå på mig, säger att flygbiljetter är billigare än tåg, du kommer tillbaka.
jag ler, ser med mina gröna in i mig, nickar, förbjuder mitt hjärta att hoppas.
jag har inga ord kvar, allt som finns kvar går inte att säga, det är bara tankar som ännu inte lärt sig flyga ut, som kanske aldrig kommer lära sig, för det kanske inte är lönt om landningsbanan som du är inte finns kvar.
du säger du åker imorgon.
jag säger okej.
du försöker se mig.
dina ögon känns som pilar i hjärtat, men det är bara mitt fel.
jag nickar, säger ha det bra, vänder ryggen till igen, för pilar i ryggen gör mindre ont.
du blundar, nickar, öppnar dörren, går in i bilen, stänger mig ute, och kör iväg.
jag ler, viskar kör försiktigt.
du försvinner.
1 kommentar:
ja, han åkte. och nu vet jag ingenting längre. det är svårt att analysera korta telefonsamtal och sms. för svårt. fan att jag tappade hjärtat. det är ju så jävla svårt att plocka upp om han trampar på det nu.
men har ni pratat om framtiden?
Skicka en kommentar