if it can be broken then it can be fixed

det är lite skönt att jobba. jag får semester från mig själv. hinner inte tänka alla tankar och dagdrömma, utan allt är precis som det är och ser ut, det finns alltid något att göra, alltid något att fylla hjärnan eller händerna med.

och jag får en paus när jag skrattar åt K som är så tröttflummig att hon snart bryter ihop och springer runt och gör allt fel och till slut sätter sig ner och underhåller oss på en stol i stället.

och fastän jag blir lite skakig när hans bror kommer in och snackar länge så hinner inte samvetet och hjärtat och magen ikapp mig innan jag måste ta nästa kund eller ut och plocka disk eller göra en krämig cappucino.

och när jag och I stänger, och vi sätter på partyrock på högsta volym och springer runt och dansar med dammsugaren eller staplar stolar till are you gonna be my girl, då ler jag lite och skrattar och dansar och bekymren gömmer sig bakom diskhögarna.

och sedan när jag cyklar hemåt, när solen gömmer sig bakom träden och bergen och havet är sådär lysande klarblått, turkost och luften är ljummen och ipoden spelar bra musik i öronen och benen bara cyklarcyklarcyklar av sig själva, då tänker jag att det kanske är okej ändå.
saker ordnar sig ju faktiskt alltid, förr eller senare. allt. det här med.

och om inte så finns alltid de där små stunderna när allt är okej.