and i know when she says she's gonna try, well it might not work because of other ties

och jag tappar motvilligt andan i en halv sekund när han går över tröskeln.
A, A, A.
det och något skär i mig när han rör sina fötter mot mig i trappan, ler,
säger att det var för länge sedan nu, och det ekar inuti mig att det verkligen var det.
och när han lägger armarna runt mig så vet jag inte vad min hjärna ska tänka på för att distraheras,
och han trycker mig inte mot sig längre, vågar nog inte.
bara två armar lätt runt min kropp.

och jag glömmer, glömmer så lätt,
glömmer att han är någonting speciellt,
någon som man skulle kunna lita på,
glömmer att han är värme,
glömmer att han alltid försökt hålla mig varm,
alltid funnits där.

och jag håller mig nära hela kvällen,
dricker mig inte för full,
slappnar av när han fångar min blick på andra sidan rummet och ler.
och jag vet inte nu heller.

men jag vet att jag inte förtjänar honom,
vet att det inte skulle fungera, vara bra,
vet att jag nog inte vill,
och jag vet att jag har slagit honom till marken så många gånger.

och på blicken i hans ögon när han kommer in i köket och ser mig ståendes med någon annan, med huvudet på sned och sol i blicken, på den blicken tror jag att jag ser att jag fortfarande kan göra det.
och sedan tar han sitt glas,
försvinner i tjugo minuter.
men han kommer alltid tillbaka.

och han säger att han kan följa mig hem,
att jag inte borde gå själv vid den här tiden.
och när vi är framme stannar han framför min uppgång,
säger att vi väl kan höras lite oftare,
och jag ler på riktigt, säger ja,
för han är så varm.

och när han sakta går sin väg nerför gatan igen,
då vill jag verkligen att jag skulle vilja vara med honom.
men det fungerar inte så,

men när jag ser honom så inser jag vilken idiot jag är,
och att det inte finns någonting jag kan göra åt det.