and my lungs are empty now

och jag sitter ute på balkongen med datorn i knät, målar tår och fingrar i blodrött, för lukten känns inte lika mycket här ute. solen har väckt staden ur vintersömnen för gott nu, människorna behöver inte längre vika sig dubbelt för att gömma ansiktet från snö och regn, kan gå rakt nu, kan titta in i andras ögon och le, till och med säga något fint.
våren kom i år också.

och jag försöker hitta någon som har råd och lust att gå på shout out louds men det verkar inte gå så bra, så jag nöjer mig med ipoden, tar ett glas vin till och svarar i telefonen. det är någon gammal flamma som ringer, undrar om jag har några planer, och jag måste ligga dubbelvikt för att gömma ansiktet mot gamla minnen som kommer flygande. i huvudet säger jag till flamman att våran eld dog för länge sedan, eller ja, hans i alla fall, jag tror inte att min någonsin fanns om jag ska vara ärlig. det hela filtreras och ut genom munnen kommer bara något om att jag har lovat någon annan mitt sällskap ikväll, tyvärr.
för en gångs skull accepterar han.

klockan är snart åtta och fiskmåsens gestalt blir till en skugga som flyger framför solen som skiner som guld.
våren kom i år också.