you're the color, you're movement and the spin

och om du bara visste.

för du vet inte,
du vet inte hur du klänger dig fast i mitt minne,
hur du sitter framför mig dagarna igenom,
hur jag stirrar på din arm, hur jag önskar att den ska lägga sig över mina axlar,
så där som den alltid brukade göra,
för jag tror att du anade att dina armar var det enda som höll ihop mig.

och du vet inte hur många dagar som går,
dagar som bara passerar,
hur ingenting lämnar något avtryck som består,
för min hjärna är för upptagen med att tänka på hur du brukade älska mig genom din blick,
och mitt hjärta är för trött.

och du vet inte att alla sångerna handlar om dig, om mig, om oss,
du vet inte att jag inte kan läsa om något annat än olycklig kärlek,
du vet inte att filmerna inte kan få mig att gråta längre,
för jag håller inte ihop,
jag är utspridd,
för dina armar är inte här längre.

du vet inte hur de där detaljerna jagar mig om nätterna,
hur jag i tanken somnar med din näsa mot min nacke,
och du vet inte hur mycket av min energi som jag tvingar gå genom min kropp för att trycka bort alla minnen, alla tankar.
du vet inte att mina fingrar minns ditt nummer,
och du vet inte att jag har sparat på alla de där vackra orden,
alla de som jag inte kan läsa längre.

och du vet inte hur svårt jag har att gå vidare,
för du tror att jag gör det så lätt,
alla tror att jag släpper taget utan vidare, i allt jag gör.
ni tror att jag är bra på uppbrott,
för att jag inte ringer,
inte startar konversationer,
inte vänder mig om,

men ni vet inte att jag tillbringar en evighet med att se mig själv över axeln,
se oss och för det mesta dig.

och du vet ingenting om hur jag kämpar för att inte hoppa från höga höjder efter att jag har sprungit på dig på stan,
du vet inte att alla mina stela miner och hårda ord utgör ett skal,
och du vet inte att jag inte vet hur man släpper taget.
du vet inte,
du vet inte,
du vet inte hur mycket du betyder för mig,
har aldrig gjort.
och jag har alltid varit för rädd för att du ska gå för att be dig att stanna.