hans familj,
jag ser honom i dem,
i sättet de kastar huvudet,
i sättet de kisar med ögonen,
i sättet de vrider sina läppar uppåt neråt
i sättet de ler, och i sättet de slår ner ögonen i golvet,
och jag vet inte vart jag ska vända blicken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag ställde mig nakenfotad i en av de mindre drivorna just utanför dörren idag
med hopp
fy fan vad jag saknar
har du hört Rosie Thomas och Sufjans duetter? jag lovar. du krampar.
ska vi dela en flaska vin?
än en gång, bra citat... och familjer som är lika varandra är alltid skrämmande.. tills man förstår att man själv också har ett gäng människor som man kisar med ögonen likadant som hur mycket man inte vill det.
Skicka en kommentar