all ears

och det är som om hans armar är så långa,
så långa att de kan sträcka sig ut genom hans dörr,
sträcka sig ända ut till mig på den grå asfalten,
den som snön gjorde vit.

och de sträcker sig,
på nanosekunder,
och de plockar upp en pensel ur min väska,
doppar den i snön,
och målar ett leende på mina läppar.

och det hade kanske gått att sudda bort,
om snön vore gjord av kol.

det går inte att sudda ut.

jag kanske borde...