jag läste nåt om kyssar, nånting som alla vet, men som de aldrig lyckas fånga, i filmerna man ser

och jag såg dig genom alla människor i mängden,
och jag visste att du skulle dit, kanske var det därför jag beslutade mig för att gå till slut,
och du log när du såg mig.

och vi stod där med våra vänner, och ingen visste någonting, inte ens vi,
för allt var outtalat, ingenting var på riktigt än.

och vi stod där med våra vänner, och tjugo tusen andra, och jag kunde knappt andas men det gjorde ingenting.

och så släckte de ner, och plötsligt började de spela, och basen träffade mig i bröstet, blandade sig med något annat,
något outtalat.

och plötsligt, ett huvud som lutade sig mot mitt,
plötsligt,
en hand på min höft,
plötsligt,
en lycka i mina ögon, ett leende.

och plötsligt,
våra vänners leenden i ögonvrån.
de kanske visste något som inte vi visste.

och vi stod där, och du hade armarna runt mig,
och tjugo tusen människor hoppade runt oss,
och vi stod stilla, som ögat i stormen,
och plötsligt hördes orden;

jag ska aldrig ignorera dig igen
jag ska aldrig nånsin glömma hur det känns
mina nyårslöften

och jag lovade mig själv,
att jag skulle aldrig ignorera dig igen,
jag skulle aldrig nånsin glömma hur det känns,

och jag misslyckades med ett löfte,
men jag glömde aldrig hur det kändes.