i call love by your name

och när jag tänker efter är det rätt sorgligt,
att jag inte kan skriva någonting som inte handlar om honom,
och när jag läser blir det så tydligt,

att alla detaljerna som gör mina minnen så klara, så nära,
de finns kvar bara för att jag lade dem på minnet under de stunderna,
de finns kvar bara för att jag ville att någonting skulle finnas kvar när vi var över.

jag sparade dem för slutet, innan vi ens hade börjat,
och det är så synd,
att det enda jag kunde lita på var att vi inte skulle finnas kvar länge till.

och jag har bara mig själv att skylla.

och ibland undrar jag om jag inte bara skapade den här kärleken för att det var det enda som kunde få mig att överleva.