it's like learning a new language, as we catch up on my mime, if you don't bring up those lonely parts, this could be a good time

och jag tänker att jag behöver läsa för att kunna skriva så jag går till stadsbiblioteket och fingrar på bokryggar; väljer omtänksamt och funderar om språket eller historien är viktigast, bara för att när jag har valt tre böcker upptäcka att de har infört någon slags pinkod och att mitt lånekort är spärrat,
och jag vet att jag inte kan gå och be om hjälp, för jag har en räkning på sex -sjuhundra kronor på grund av försenade böcker, så jag får snällt gå och ställa tillbaka mina utvalda igen på deras hyllor och gå därifrån.
jag som har varit så uttråkad på sistone.

jag sitter på cafét och erkänner tyst för mig själv att jag är lite besviken; trodde att han skulle gå hit när han slutat,
fast jag har ju inte pratat med honom så jag har ju egentligen inte någonting att vara besviken på men gud,
jag har varit så uttråkad på sistone.

jag är upptagen med att röka en cigarett och studera den smala killen i rock och hatt i andra hörnet med the radio dept. spelandes i lurarna när jag plötsligt ser honom gå förbi och han ger mig en kram och frågar om han stör och jag säger att nej då, det är okej och sedan sitter vi där bredvid varandra och jag försöker tvätta bort mitt tama intryck och jag tror jag lyckas och jag vet inte riktigt varför jag är så angelägen,
men jag antar att jag varit så uttråkad på sistone.

efter ett tag står han med de bruna ögonen och det lika bruna håret framför oss och jag kan inte sluta äta upp honom med blicken för om jag ska vara ärlig har jag ju velat ha honom i ett halvår,
och han ler och frågar vad jag gör hemma och sedan slår han sig ned och efter ett tag kommer hans flickvän och bevisar den existens som jag intalat mig själv inte finns sedan ungefär första gången jag såg honom,
och sedan sitter vi där, alla fyra och pratar och jag tar cigarett på cigarett men njuter ändå på något sätt av det hela,

och när himlen gått från ljusblå till mellanblå till midnattsblå reser vi oss, han och sin flickvän först och jag och han jag är så ambivalent över lite senare,
och när vi två vandrar gatan ner ensamma går vi sida vid sida,
och när jag ser oss speglas i NK:s skyltfönster tänker jag att jag nog inte vill ha hans armar runt mig,

jag har bara varit så uttråkad på sistone.