skavsår

och,

irritation.

och,
ambivalens.

och,
allt det där,
jag aldrig kunnat sätta ord på.

allt det där jag aldrig kunnat sätta ord på,
så jag har alltid liksom,
klätt ut det i kärlek och dramatik,
översatt det till ett språk som jag kan tala,
men det blir aldrig riktigt samma sak,
direktöversättning har aldrig varit min grej,

så ni förstår inte,
och jag förstår varför.

att skriva,
när tankarna virvlar runt, runt,

jag brukade skriva, läsa, och kunna andas igen,
för att tankarna låg utanför kroppen;
som om de var lättare att läsa då.

nu har jag så svårt att andas,
för hjärtat är distraherat av allt det där som irrar,
flyger igenom varje ven hela tiden,
små, små partiklar av någonting,
kanske en plan,

kanske bara sönderrivna papperslappar;
spår av någonting som en gång fanns och som vägrar,
vägrar förmultna, bli ett igen,
göra mig hel igen;

papperslappar irrar runt inuti,
med små, små bokstäver på,
på ett språk jag inte längre kan läsa,

men jag kan inte hindra mig från att försöka,
så mitt hjärta flackar med blicken;
irrar hit och dit,
slår oregelbundet,

och hjärnan tolkar det bara som att det vill fly,
huvudet dånar;

lilla fågelhjärta;
du måste lugna ner dig lite.

(förstår inte)