skyll dig själv, inget händer här, men det gör ingenting om dina händer är här

och jag tänker att hösten kom tidigt i år när jag bestämmer mig för att gå hem på torsdagsnatten för att slippa betala en taxi. det är kallt i skinnjackan och jag förbannar att jag inte tog kappan innan en full indier försöker kyssa mig och mitt hjärta dunkar till och gör sig påmint för jag är helt ensam på linnégatan och efter att jag lyckats knuffa bort honom tänker jag att jag borde börja ta taxi hem.

jag hinner inte tänka att hösten kom tidigt i år när jag sitter på vagnen på fredagen för jag är för upptagen med att hålla ögonlocken öppna och där jag sitter och dricker kaffe tänker jag att jag borde se håkan spela mina favoritlåtar ikväll men borde och vill är inte samma sak och kvällen slutar med att jag somnar utan hinna stänga av stereon som spelar vi två, 17 år på repeat.

mitt hjärta rusar när vännen kommer in på cafeet där jag har väntat för det var ju så länge sedan vi såg varandra nu! hon är så fin, min vän, jag tycker om henne så mycket. mer än många många andra, och hon pratar om glass i verona och röda ljus i amsterdam medan jag låter blicken växla mellan kullerstenarna och ett par ögon lite längre bort som spänner sig in i mina med jämna mellanrum,
och vi pratar om sommaren som kom och försvann och plötsligt är den där igen och jag glömmer helt bort att hösten redan har hunnit före oss nu,
den kom tidigt i år ju.

och söndagen är en riktig söndag, vi möts och äter frukost under himmelen blå och lyssnar på vi två, 17 år på repeat i ipoden medan vi håller ner illamåendet i våra magar och pratar om alla nattens bravader,
ganska ofta vinner bakisfnittret över bakisångesten och då vänder sig många om och ser undrande på oss och det är fler än vanligt ute på stan; göteborg är inte sitt vanliga söndagssömniga jag och frukosten smakar så gott och vädergudarna älskar staden,
och höstsolen sätter trädgårdsföreningens träd i brand.

och jag släpar mig själv upp för stentrappan till huset vid havet och kaprifolen blommar fortfarande och havet var blått idag och äppelträdet dignar av frukt och min mamma har fyllt en hel korg med rödgröna äpplen utanför ytterdörren och jag letar efter nyckeln i väskan och pappa har lagt trägolv i köket och i badkaret ser jag ut genom fönstret och tänker att det är skönt nu,
för hösten kanske hann före mig i år,
men när allt det röda hunnit blomma ut och guldskenet från himmelen slocknat,
när vasa inte är en dröm längre utan bara grått och södra larm bara är jobbig kullersten,
när gbg-regnen kommer tillsammans med de grå skyarna,
då kommer jag redan ha åkt.