but we're all happy 'cause the streets they're always there for us

och det är inte mycket folk ute alls fastän det är lördag natt där jag går längs vasagatan; ovetandes om att det ekade skottsalvor just mellan dessa husväggar för bara några timmar sedan; ovetandes eftersom jag lever i något slags parallellt universum för tillfället - avskuren och uppe i det blå alternativt nere i det grå ungefär precis hela tiden.
jag går längs vasagatan och rycker till när det kommer en kille springandes och sedan kastar han sig mot en av husväggarna och skriker högt och slår sönder en skylt och jag går snabbt förbi och ignorerar honom för det är så man löser sådana situationer och sedan fortsätter jag hem längs linnégatan i samma stil.

jag dricker upp en halv flaska men blir ändå inte så berusad och jag sitter i soffan i någon sunkig lägenhet och sjunger med i musiken och mitt hjärta vrider sig i bröstet när jag ser bort mot väggen där min blonda väninna står och spelar flipper med mannen i hennes drömmars ben och armar virade runt sig och sedan flyr jag ut och hetsröker och innan jag vet ordet av sitter jag med min ack så berusade och rödhåriga väninna på en trottoarkant klockan halv åtta på morgonen och talar brittisk engelska för att vi inte orkar gå hela vägen till järntorget,
och när jag till slut faller ihop under takfönstret har jag inte sovit på fyra nätter.