och han som jag inte talar om längre,
jag stängde just min ytterdörr efter hans bror, på samma sätt som jag stängt den så många gånger efter honom,
och det är underligt, för jag har inte sett honom på så länge att jag nästan inte minns den där linjen jag brukade stryka över med fingret; hur näsan övergick i ögonbryn, de där ögonbrynen som sjönk lite när han log,
och de har samma haka,
och det är konstigt att hans bror bär på så mycket av honom medan han fortfarande är lika långt borta.
jag stängde dörren efter hans bror och pustade ut.
jag ville aldrig att han skulle gå,
inte en
enda
gång.
onsdag, april 09, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du skriver så bra. sluta aldrig skriva sweet fia.
hoppas du får en bra helg. bättre än dom andra.
ja, verkligen fint.
Skicka en kommentar