skavsår

ingenting annat finns, här nu.

det här är hela min värld,
så som jag vill ha den.

hur lyser inte lamporna,
och hur ekar inte basen in i bröstet,
ut genom armarna och in igen,
hela vägen ner genom benen,
de som spritter,
höfterna som följer rytmen,
huvudet med luggen som klistrats fast vid pannan av svetten,
händerna som tar tag om huvudet om och om igen,
oförmögen att tro på det här,
det här är allt.

och ögonen,
allas ögon,
mina ögon glider runt,
som om de inte hörde hemma någonstans,
låtarna går in i varandra och vi flämtar,
det hela engagerar,
imploderar,
exploderar,
till ljudet av ordlösa toner, takter,
och ingen av oss kommer se varandra i ögonen imorgon bitti,
kommer inte ens dröja kvar med blicken,
känna igen,
men ingen bryr sig,
inte ikväll.

när ruset rusar genom varje ven,
när de salta dropparna rinner ner för kinden,
längs med nacke, hals,
ner i urringningen,
smälter på magen,
alla andas extas,
för det är för det här vi står ut med alla rutinerna,
några timmar av dans,
att röra sig utan att behöva tänka efter först.

ingenting annat finns,
här,
nu.
det är så här jag vill dö.

är det här allt?