if you were here, baby we'd increase the dose, there was no fear in my room when we got close, call me anytime you've got a ghost

och älskling,

det finns inget rätt eller fel.
det var inte ditt fel, inte alls, och inte mitt heller egentligen.
vi var bara summan av två ekvationer,
är fortfarande,
och vi kunde aldrig lösa varandra,
för trots att vi båda var samma sak,
och fortfarande är,
så är vi båda för komplicerade för att någon av oss ska ha energin att lösa upp dem,

dem, alla de lösa knutar vi är,
vi är båda bara två band som inte kan riktigt förstå hur det där tredje bandet,
det där som band oss samman och som verkar vara för komplicerat knutet för att få upp,
jag har försökt med att låta mina naglar växa ut,
men jag kan inte slita sönder det,
hur mycket jag än försöker.

nej, inget rätt eller fel,
de är bara villfarelser,
påhitt för att förklara saker som inte går att förklara,
försök som inte ger någonting,
svart eller vitt i en värld som egentligen bara består utav färgblandningar,
någonting som människor hittat på,
men egentligen lika naturligt som plast.

men kanske är det det som det är meningen att jag ska vänja mig vid,
kanske är det det som man ska lära sig,
att världen blir enklare om man delar upp den i svart och vitt,
rätt och fel,
kanske ska jag nöja mig med plast?

men jag vill inte nöja mig,
jag vill ha allting, och de där stunderna när det bara var vi,
de där stunderna när vi låg i den här soffan med min musik i bakgrunden,
när du såg på mig sådär,
och som jag älskade,
jag gjorde verkligen det,
du borde tro på det,
du borde.
de där stunderna var inte svart eller vitt,
inga rätt, inga fel,
vi var alltid någonting annat,
och jag vill inte nöja mig med mindre,

älskling.