but i'm just trying to love you, any kind of way, but i find it hard to love you when you're far away

och ännu en vecka går,
jag hinner finna mig själv på platser som inte finns,
bara för att tappa bort känslan igen,
och det regnar från himlen,
men fortfarande inte från mina ögon,

och våren har känts i luften då och då,
och jag har kikat genom fönster,
men jag vågar fortfarande inte ta chansen.
vet inte om jag vill,
det kanske är bättre att ha någon dröm,
något hopp,
någonting att bara tro på.

och efter ännu en vecka så kollapsar jag i min säng,
och jag drömmer,
vaknar kallsvettig och hyperventilerar,
tror att slutet är nära,
men ur ingenstans kommer en röst och ber mig att andas,
andas,
andas,
sedan kommer allt att lösa sig.

så jag försökte att andas,
jag andades,
och det hela blev okej efter ett tag,
och även om jag inte kunde somna om,
så var inte slutet så nära längre.

så jag försöker att andas,
andas,
tänker att det kanske löser sig sen.

men jag vet fortfarande inte vad jag ska tro på,
och jag är inte säker på att det är kärlek jag känner längre.