hur kan tre ord förstöra så mycket?
jag ska flytta.
och min värld rasar och jag kan nästan inte andas.
och allt jag svarar är jaha, på så vis, och jag undrar hur det är möjligt att rösterna som skriker inuti inte hörs ut, nej åk inte lämna inte mina drömmar mina ord mina minnen, snälla du lämna inte mig.
jag är så jävla maktlös, jag hatar hatar hatar hatar det här och mig och att jag är så jävla efter och att mina röster inte hörs ut. och jag förstår alla bekymrade blickar fastän att min blick blev is i samma ögonblick som du sa till uppsala.
och hela dagen innan jag fick veta hade några ord ekat i min hjärna utan att jag visste varför.
people come back.
sedan fick jag veta. och jag vet att du inte kommer tillbaka. att det är punkt nu. du åker. till något annat, och det finns inte en enda jävla sak jag kan göra åt det och jag har så ont i mitt hjärta att jag inte kan ta djupa andetag, för då kramar en osynlig hand om det.
och jag sitter och stirrar ut i luften.
helvete, varför gör jag så här mot mig själv?
helvete.
måndag, augusti 21, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
mm. skulle precis skriva ett långt inlägg på precis samma tema. (det kommer snart). people always leave. fan att avstånd ska skära så jävla mycket i hjärtat ibland.
jag har faktiskt gjort precis det. lagt ut mitt hjärta på reabordet och sagt att jag inte vill att han ska åka.
han åkte igår.
men han kommer tillbaka (på besök).
men det är fruktansvärt obehagligt att lämna ut sig själv så åt en annan människa.
samtidigt känns det läskigt om han skulle avstå hela sitt liv för min skull, om du förstår vad jag menar. stanna enbart för min skull. då ligger ju det på mitt samvete.
Skicka en kommentar